How do you define “real”? – De filosofiska inspirationerna till The Matrix

Sedan filmen The Matrix kom ut 1999 har den fått många beundrare. Att säga att man befinner sig i ”the matrix” har blivit synonymt med ett tillstånd av osäkerhet, av okunskap om tingens egentliga tillstånd. Men hur många är det som reflekterar över filmens mer subtila innehåll, vad the Matrix egentligen representerar och vad den är inspirerad av, denna filosofiskt mättade slöja som har dragits över människornas sovande ögon?

Av Hugo Kuhlin, skribent, (alle bilder fra The Matrix-trilogien)

 

«Neo: What is the Matrix?
Morpheus: It is the world that has been pulled over your eyes… to blind you from the truth.»

 

Matrix betyder på svenska ”matris” och är inom matematiken ett rektangulärt schema av tal. Tre av de grundläggande räknesätten kan utföras på en matris: addition, subtraktion och multiplikation. I filmen är denna matris en datorgenererad simulation av verkligheten som mänskligheten uppfattar som den egentliga verkligheten.

The Matrix är en epistemologisk rysare som sätter vetandet i centrum: hur kan vi veta att det vi tror oss veta är sant? Sokrates hävdade att det enda vi säkert kan veta är att ingenting är säkert.

Gorgias av Leontini hävdade några år före att:

A.    Ingenting existerar.
B.    Även om någonting existerar, kan det inte finnas någon vetskap därom.
C.    Även om vetskapen därom finns, kan denna inte kommuniceras.
D.    Även om den kan kommuniceras, kan den inte förstås.

Premisser för ett epistemologiskt vacuum alltså. Några år efter skrev Platon ner Grottans Allegori, som för de flesta är så pass välkänd att den inte behöver någon vidare presentation här. På många sätt är The Matrix en filmatiserad tolkning av denna allegori.

Verklighetens Perversioner
En bit in i filmen får vi lära oss att människan uppfann en artificiell intelligens som efter ett tag vände sig emot sina övermodiga skapare. Solen, härjad av en extrem variant av Den Brända Jordens Taktik (i filmen snarare Den Brända Solens Taktik) har gått från att vara jordens främsta källa av värme och energi till en himmelsk petitess, en handikappad himlakropp, till hälften dräpt av de desperata människorna. Den artificiella intelligensen, förut helt beroende av den solära energin, vände sig ännu en gång mot människorna, men nu med energientrepenörens skrupelfria metoder.

Morpheus säger att ”there are fields, Neo, endless fields where human beings are no longer born. We are grown. [I] saw the fields with my own eyes, watched them liquefy the dead so they could be fed intravenously to the living. And standing there, facing the pure, horrifying precision I came to realize the obviousness of the truth. What is the Matrix? Control. The Matrix is a computer-generated dream world built to keep us under control in order to change a human being into this (Morpheus håller upp ett batteri).

Så är alltså matrisen den digitala kätting som håller människan fjättrad vid sin sömn, medan de ovetandes förser sina mekaniska mästare med den energi de behöver för att överleva, det matematiska schema som av den artificiella intelligensen har programmerats för att programmera mänsklighetens verklighetsuppfattning, i syfte att hålla dem förslavade i ett tillstånd av total objektifiering.

Denna objektifiering kan ses som en extrem form av Marxism: i marxistisk terminologi är produktionsmedel fysiska, ickemänskliga medel som används i en produktion för att generera ett ekonomiskt värde. Dessa produktionsmedel kan t.ex. vara lokaler, maskiner, verktyg, råvaror eller naturresurser. I filmen är denna teori driven till sin spets, då det framkommer att människorna har som enda funktion att tjäna som batterier åt den artificiella intelligensen. Mänskligheten har blivit reducerad till en råvara.

Verklighetens Beslöjande
En herre som på många sätt kom att revolutionera filosofin hette René Descartes, som med hjälp av sin metodiska skepticism tvivlade sig fram till att allting som existerade kunde betvivlas, förutom att han själv existerade, eftersom han tvivlade. Den kända frasen cogito ergo sum, jag tänker, alltså är jag, torde vara minst lika välkänd som grottans allegori och är den idé som filmen tar avstamp ifrån. Neo tvivlar och känner att någonting inte står rätt till.

Descartes metod, som för eftervärlden blev känd som cartesianskt tvivel, bygger på att refusera alla idéer som kan bli betvivlade, för att sedan återetablera dem och därmed bygga en säker grund för genuin vetskap. En av Descartes teorier var teorin om Det Onda Geniet. Denna dualistiska teori bygger på att det finns en Gud, som är omnipotent och Det Onda Geniet, som har vävt en fullständig illusion av en extern omvärld, den egna kroppen och alla sinnesförnimmelser. I filmen representeras detta onda geni av Matrisen, som är en vävd illusion på samma sätt som Descartes fruktade att allting förutom han själv var en illusion.
Denna jämförelse blir ännu klarare med följande replikskifte:

Neo: What is the Matrix?
Morpheus: It is the world that has been pulled over your eyes… to blind you from the truth.
Neo: What truth?
Morpheus: That you are a slave. Like everyone else, you were born into bondage… born into a prison that you cannot smell or taste or touch. A prison for your mind.

Materians Vederläggande
Enligt Descartes ovan nämnda teori representeras Det Onda Geniet av Matrisen, men i George Berkeleys teori om subjektiv idealism, är det snarare Gud själv som agerar matris. Med denna teori förnekar Berkeley existensen av all materiell substans och menar istället att allt som uppfattas som materiellt enbart är idéer, uppfattade av betraktaren. Det som vi tror är materiella ting är egentligen bara buntar av idéer. Ett äpple är t.ex. en bunt av idéerna rundhet, färg, frukt, smak, doft osv.

Perception blir i denna teori kravet för all existens, vilket ledde till formeln esse est percipi, att vara är att uppfattas. Det som inte uppfattas, existerar heller inte. Men om det är så som Berkeley menar, hur kan dessa sinnesförnimmelser av ting existera, om det inte finns några materiella ting som kan ge upphov till sinnesförnimmelserna? Berkeley menade att det var Gud som var källan till alla dessa uppfattningar och framlägger på så sätt en något radikal version av empirin: istället för att människorna skaffar sig kunskap genom sina sinnesförnimmelser, skapar Gud människornas sinnesförnimmelser själv och dikterar på detta sätt den kunskap människorna överhuvudtaget kan ha.

Det är på detta sätt jag menar att matrisen, så som den framstår i filmen, kan likställas med Gud, så som han framstår i Berkeleys teori: som en direkt källa till den mänskliga uppfattningen av overkligheten.

Den empiriska erfarenheten av (o)verkligheten kritiseras i filmen genom följande frågeställning av Morpheus:

How do you define “real”? If you’re talking about what you can feel, what you can smell, taste and see, then “real” is simply electrical signals interpreted by your brain.

Eftersom Matrisen uppfattas, är den, men är det inte snarare vad och hur den är, än om den är, som Morpheus ifrågasätter? Kunskapen om Matrisens existens ifrågasätts inte, utan det är vad denna kunskap består av och om den kunskapen är verklig som kritiseras. Är våra uppfattningar av verkligheten verkliga?

 

«Neo och de andra uppvaknade är alltså kantianska antiteser som lever utanför den fenomenella världen»

Uppfattandets Upphävelse
Enligt Immanuel Kant är kunskap om världen möjlig genom det transcendentala egot eller självet som bestämmer strukturen av varje erfarenhet. Dessa strukturer uppstår i hjärnan, som den i sin tur ålägger på strukturerna omkring oss, vilka skapar förnuftiga erfarenheter av föremål. Men föremål som vi är förnuftigt medvetna om är endast representationer eller fenomen av föremål och inte föremålet självt, eller vad Kant valde att kalla ”tinget i sig”. Kant menade att förnuftet bara kan ha kunskap om den fenomenella världen, ”tingen för mig” och inte den noumenala världen, ”tingen i sig”. Allt en människa erfar formas av hennes transcendentala ego och uppfattas av henne som en representation av den noumenala världen, världen som den är i sig själv. Kunskap om en verklighet oberoende och ickeformad av mänsklig förvridning är alltså omöjlig.
Det är denna kantianska roll som matrisen har, den är ”världen som den ter sig för mig” för alla de som ligger i dvala och drömmer om en verklighet, men ”världen i sig” för de som har kopplats ur det groteska maskineriet.

Neo och de andra uppvaknade är alltså kantianska antiteser som lever utanför den fenomenella världen. I scenen då Neo och Morpheus slåss inne i ett datorprogram börjar Neo blöda, varpå han förvånat säger att han inte trodde att det var på riktigt. Morpheus svarar med att säga att ”your mind makes it real” och där framträder teorin om Kants verklighetsuppfattning på ett mycket klart sätt: erfarenheterna blir verkliga genom att formas av det transcendentala egot. För att summera: världen är en produkt av Matrisen.

«Simulacra är kopior av ting som aldrig fanns i original eller som inte längre finns i original»

Styggelsens Simuleringar
Welcome to the desert of the real. Med denna fras hälsar Morpheus Neo välkommen till ett öde landskap, berövad allt förutom sin egen ödeläggelse. Scenen är en filmatiserad metafor, vars upphovsman hette Jean Baudrillard. Teorin om ”verklighetens öken” kommer från boken Simulacres et Simulation och är den bok vari Neo förvarar sina illegala disketter och pengar i en av filmens första scener. Simulacres kommer från latinets simulacrum och betyder ungefär likhet, medan simulation betyder precis simulation. Simulacres et Simulation är en bok som undersöker förhållandet mellan verkligheten, symboler och samhället och vars teori är att samhället har ersatt all verklighet och mening med symboler och tecken, samt att all mänsklig erfarenhet är en simulering av det verkliga.

Simulacra är kopior av ting som aldrig fanns i original eller som inte längre finns i original, medan simulationen är en imitation av den operativa verklighetsprocessen över tid. De simulacra som Baudrillard syftar på i sin bok är kulturens och medias betydelser och symbolism, de som bygger den varseblivna verkligheten. Denna imitation av verklighetsprocessen delas in i fyra steg, en ”teckenordning”:

1.    Det första stadiet är den trogna kopian, där vi uppfattar tecknet som en reflektion av verkligheten.
2.    Det andra stadiet är verklighetens perversion, där vi tror att tecknet är en otrogen kopia som maskerar verkligheten som en ondskefull uppenbarelse. Tecken och bilder kan endast antyda en obskyr verklighets existens som tecknet själv är oförmögen att visa.
3.    Det tredje stadiet döljer saknaden av verklighet. Tecknet låtsas vara en trogen kopia, men är en kopia utan original.
4.    Det fjärde stadiet är ren simulering, där simulacra inte har någon relation till verkligheten överhuvudtaget. Varje naivt anspråk till verklighet som sådan uppfattas som en brist på kritisk självkännedom. The Desert of the Real syftar på det värde som verkligheten har i en simulation, där det verkliga är någonting kargt, öde och ofruktbart i simulationens periferi.

Matrisen är alltså en simulation av verkligheten vars byggstenar är simulacra, kopior utan original, en simulation i det fjärde stadiet av ovan nämnda teckenordning.

Sönderfallets Summering
Ungefär i mitten av filmen kommer en scen som på många sätt summerar de filosofiska influenser som ovan har beskrivits. Denna scen utspelar sig hos Oraklet, en flyktigt förekommande karaktär i filmen, men med en viktig roll. Hos detta orakel har barn samlats, barn som alla har någon slags speciell förmåga. Neo är på besök hos Oraklet och slår sig ner mitt emot ett barn som just är i färd med att böja en sked, då följande repliksskifte äger rum:

Spoon boy: Do not try and bend the spoon. That’s impossible. Instead, only try to realize the truth.
Neo:  What truth?
Spoon boy: There is no spoon.
Neo: There is no spoon?
Spoon boy: Then you’ll see that it is not the spoon that bends. It is only yourself.

Pojken med skeden hävdar att skeden inte existerar. Detta stämmer överens med Berkeleys teori, där skeden bara är en bunt av idéer och inte ett materiellt ting, men även med Baudrillards teori, där skeden endast är simulacra, en kopia utan original. Enligt Descartes teori är denna sked blott en illusion, framkallad av det onda geniet.

Vidare hävdar pojken att eftersom skeden inte finns, är det inte den som böjs, utan bara en själv. Eftersom skeden bara uppfattas som ett fenomen av tinget i sig utav självet, är det varseblivningen av detta fenomen som böjs och inte skeden i sig. Vidare är det bara en själv som inte kan betvivlas enligt den cartesianska skepticismen, alltså är det rimligt att säga att det enda som inte kan betvivlas i detta fall är att det är självet som böjs och inte skeden, eftersom kunskapen om att skeden existerar inte kan sägas vara säker.

 

Anbefalt lesning

Simulakra og simuleringer – Jean Baudrillard

 

Relatert

Hvorfor tingene forsvinner: Heideggers åndelige testament

Det postmoderne, Baudrillard og Justin Bieber

Om det magiske synet på livet

Revolt mot den postmoderne verden – Alexander Dugin

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Alain Badious endetidsfilosofi

Essay: En mann, et liv og et luksushotell

Passivitetens tidsalder eller hvordan leve bortenfor og med begrepene

Håpet ligger i det håpløse – Vergil som brobygger fra fortiden til fremtiden gjennom evigheten