Höstgatan

Hoest-3

Skogsvandring, trän, inget mål, ingen mening. Doften av en tall penetrerar likgiltigheten, trots kylan och det råa fuktiga under den klarblå himmeln, så känns skogen varm, den är vad den är, frågar inte, svarar inte, små stigar på kors, som försvinner in i buskaset, växter, och rötter, upplöser sig själv i jord och grönt spårlöst. Här är jag igen, känner enbart ljuden av min anda under trekronorna; löv och granbarr, stammor och grenar filtrerar ljuset, små skuggspel. Några stora mosstäckte stenar uppenbarar sig, någon sorts arrangemang, någon drog dem dit för länge sen, de hade viljan, nu är detta kvar utan syfte, ett spår som snart är igengrodd, jag undrar. Går vidare, följer inga spår eller riktning, enbart träden, och där bland allt det gula och gröna, ser man en brand, solen har satt sina spår, löven badas i ljus, röda, flammande, mitt i det mörka, och två trän, viker till sidan och öppnar en väg mot himmeln. Något rör sig djupt inuti, ordlöst, som har större betydelse än det jag mår förklara, och känner ingen annan önska just nu än att gå höstgatan till sitt slut, var den än för mig

Av AUTONOM

Relatert

KHONNOR – høsttoner fra gutterommet
NY JORD