Den økologiske estetikken (Bokmelding av Morten Skrivers ”Skønhedens befrielse”)

Eg er nett ferdig med boka Venleiken si frigjering (mi oversetjing) av Morten Skriver, eller på danskSkønhedens befrielse, som finst som gratis e-bok på nettet i svensk språkdrakt med tittelenSkönhetens Befrielse (denne kan lastast ned her). Diverre er ikkje boka omsett til norsk. Det storarta omgrepet “den økologiske estetikken” er henta frå boka, og er fundamentet for denne frigjeringa. Eg kan ikkje tenkja meg noko viktigare å sysla med enn å freista å skjøna den økologiske estetikken, og framom alt å setja denne ut i livet som reelle føredøme.

Av Øyvind Holmstad, redaktør av bloggen PermalivBildene er 1800-talls turistbilder fra amerikanske nasjonalbiblioteket Library of Congress.  

Fyrst og fremst er dette ei mykje ven bok om venleik, ikkje om den overflatiske venleiken som berre er ein garnityr over det entropiske samfunnet sitt forfall, men ein venleik som gjeng til botna av alt. Det er altså ikkje eit lite prosjekt Skriver har kasta seg uti.

Har han lukkas? Ja, so absolutt! Han gjev ikkje dei sama detaljerte svara som Christopher Alexander i The Nature of Order eller Terje Bongard i Det biologiske mennesket, men som inspirasjonskjelde er denne boka unik. Morten Skriver set ord på so mykje eg sjølv og mange andre gjeng og kjenner på at er gale i verda i dag, og han gjev glimrande historiske analysar av kvifor det har gjenge so gale.

Dei historiske eksempla frå tidlegare kulturar er mange og treffande, der særleg kulturen på Bali vert framheva som eit føredøme for den økologiske estetikken, der det vakre, det sanne og det gode vart foreina i eit høgare heile. Vi har høyrt so mykje om Påskeøya og korleis folka der vanskjøtta dei avgrensa ressursane sine, og korleis denne øya stend som eit trist døme på verda i dag, isolert i verdsrommet lik Påskeøya i Stillehavet. Bali er rett nok ikkje like isolert og har eit jordsmonn fullt av lettutvaska vulkanske mineral, men var i likskap med Påskeøya eit avgrensa øysamfunn med små ressursar, mellom dei hovudvasskjelda, ein sjø i vulkanen Bartur.

Ett anmärkningsvärt exempel på en sådan kulturell helhet är det jordbrukssamhälle som till helt nyligen existerade någorlunda intakt på den indonesiska ön Bali. De balinesiska bönderna har genom 1000 år odlat ris och grönsaker på minutiöst terrasserade marker, likt de man kan se i bergrika trakterna överallt i Sydasien. Fälten på Bali ligger som ett tätt organiskt mönster längs efter de fruktbara bergssluttningarna mot söder från de vulkaniska bergen på öns mitt helt ut till Indiska oceanen. Vattnet på ön är en starkt begränsad resurs. Det mesta av det kommer från en sjö i vulkanen Baturs krater och blir därifrån fördelat till många tusen fält genom en otroligt komplext system av kanaler och slussar. Bevattningssystemets reglering och underhåll är det centrala organiserande elementet i det balinesiska samhället. Varje bondby är organiserad omkring ett bevattningskollektiv, kallat en subak. Dessa är i sin tur förbundna och koordinerade genom ett system av tempel från vulkanens topp och ut till kusten. Om en subak önskar göra några ändringar i systemet av bevattningskanaler vänder de sig till Jero Gde, översteprästen vd Ulun Danu Batur, vulkansjöns huvudtempel. Jero Gde avgör så saken efter att ha undersökt förhållandena hela vägen ned genom bevattningssystemet och avvägt alla inblandade parters olika intressen. Prästerna i vattentemplen hjälper dessutom den enskilda subaken med att planera deras odlingsprogram, spara vatten, bevara jordens fruktbarhet och förhindra spridningen av skadedjur och växtsjukdomar. Det är på så sätt omöjligt att skilja den praktiska jordbruksdriften och religionen åt i den balinesiska kulturen.

Odlingen av jorden på Bali är en integrerad del av en religiös och rituell praxis som kallades Agama Tirtha, ett begrepp som kanske kan översättas med Det heliga vattnets religion. Balineserna är ett slags hinduer och alla delar av deras kultur utgör en intuitiv helhet i pakt med öns ekologi. De många gudarna och gudinnorna som ständigt är centrum för små och stora offerfester, representerar samtidigt naturens krafter. Templens arkitektur och bevattningssystemens tekniska utformning är – liksom dansen i templet och arbetet på fälten – två sidor av samma sak.

Den balinesiska kulturens estetiska aspekter finns beskrivna på flera ställen i denna bok. I slutet av 1980-talet stod det klart, att det balinesiska samhällets materiella bas var minst lika högt utvecklad som dess förfinade kultur. Vid den tidpunkten offentliggjorde forskare från University of Southern California resultatet av en omfattande undersökning av de balinesiska jordbruksmetoderna. Undersökningens bakgrund var en önskan om att jämföra effektiviteten hos det traditionella sättet att bedriva jordbruk på med en serie moderna teknologiska lösningar, vilka sedan en tid introducerats på ön av den Asiatiska Utvecklingsbanken. Undersökningen involverade bland annat en avancerad datasimulator av öns traditionella bevattningssystem som gjorde det möjligt att studera förloppet av många olika ekologiska scenarier. Resultatet av det amerikanska forskningsprojektet var uppseendeväckande. De visade för det första att den rituella metoden för regleringen av bevattningssystemet var absolut optimerad i förhållande till öns resurser och därnäst att balinesernas tusen år gamla jordbruksmetoder som helhet var bland de mest stabila, effektiva och ekologiskt hållbara som någonsin funnits på jorden.

Idag är kulturen och ekonomin på Bali absorberad av den globala turistindustrin och det finns bara rester kvar av den ursprungliga samhällsformen, men den balinesiska kulturen så som den en gång var, är en obeskrivligt inspirerande bild som visar människans möjligheter på vår planet. Vi kan inte kopiera denna eller någon annan förhistorisk kultur för världen är i konstant rörelse, men de egenskaper som karaktäriserade denna kultur är något vi kan sträva efter när vi skall utforma framtidens ekologiska samhälle. Lärdomen från Bali är att människans verkliga rikedom finns i det kompromisslösa sökandet efter skönhet, sanning och visdom. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 302-304

Entropi er eit sentralt omgrep i boka, denne destruktive krafta som utjamnar alle forskjellar, der alt til slutt vert lik ein grå masse. Det er dette som skjer med verda nett no, ho vert forma av vårt materielle verdsbilete, der den globale konsumentkulturen breiar om seg. Den entropiske krafta er den dominerande i universet, fotosyntesen som ei mot-entropisk kraft er noko unikt, like unikt og sjeldan som jorda. Kvifor vi har vent oss mot denne oppbyggande krafta er ei gåte. Skriver trur at den mørke entropiske destruktiviteten låg latent hjå dei monoteistiske religionane. Christopher Alexander meiner tvert imot at vår forståing av Gud er for avgrensa. Terje Bongard meiner svaret på gåta ligg i mennesket sitt uavgrensa sinnelag, som gjekk greitt nok i ei avgrensa verd, men som ikkje let seg stogga når mennesket får nærast utilgjengeleg tilgjenge til energi og teknologi.

I dag stend menneskeslekta med eit reelt val mellom Bali og Påskeøya, øydelegging eller ein overflod av liv. Sjølv meiner eg at vegen framåt er å redusera energibruken til eit absolutt minimum, og at dette vert kompensert for ved å maksimere teknologibruken. Men vi må her skilja mellom dødens og livets teknologi. Ingen har vist oss vegen til livet sine teknologiar lik Christopher Alexander, kan vi foreine desse med dei gode kreftene til ”handikapprinsippet”, omtala i boka til Terje Bongard, trur eg vi vonom kan få fast grunn under føtene att.

Som bakgrunn for kvifor det moderne samfunnet treng å gjera ei heilomvending er boka til Morten Skriver den beste eg har lese, ho er til umåteleg inspirasjon. Eg vil oppmoda alle til å spreia denne boka i det vide og det breie, gjerne i e-bok formatet, for so lenge det er liv er det von. Venleiken si frigjering er den siste og mest avgjerande frigjeringa i verdshistoria, for slår ho feil gjeng vi alle ut or historia. For kva skal verda med oss viss vi er blotta for venleik?

 

Relatert 

Seksti år med kjøpesenteret

Regjeringsblokka er inkje anna enn monoton repetisjon

Livets teknologi – ei innleiing

Ser vi Guds finger i Kvartal 42, Kristiansand?

  • Kjell

    Takk for en fin og interessant innføring i skriftet, Øyvind. Dette skal jeg se nærmere på! Også fint at du drar veksler på andre bøker i samme “sjanger”. Jeg har dessverre ikke lest noen av dem hittil, men jeg forstår at de er vesentlige.

  • Boka er dessverre ikke lenger tilgjengelig på nettet, men kan bestilles her: https://www.saxo.com/dk/skoenhedens-befrielse_morten-skriver_haeftet_9788779733350

  • To nye bidrag om økologisk estetikk fra professor Bin Jiang!

    – A Complex-Network Perspective on Alexander’s Wholeness: https://www.researchgate.net/publication/296396310_A_Complex-Network_Perspective_on_Alexander's_Wholeness

    Abstract

    The wholeness, conceived and developed by Christopher Alexander, is what
    exists to some degree or other in space and matter, and can be described
    by precise mathematical language. However, it remains somehow
    mysterious and therefore hard to grasp. This paper develops a complex
    network perspective on the wholeness to better understand the nature of
    order or beauty for sustainable design. I bring together a set of
    complexity-science subjects such as complex networks, fractal geometry,
    and in particular underlying scaling hierarchy derived by head/tail
    breaks – a classification scheme and a visualization tool for data with a
    heavy-tailed distribution, in order to make Alexander’s profound
    thoughts more accessible to design practitioners and complexity-science
    researchers. Through several case studies (some of which Alexander
    studied), I demonstrate that the complex-network perspective helps
    reduce the mystery of wholeness and brings new insights to Alexander’s
    thoughts on the concept of wholeness or objective beauty in fine and
    deep structure. The complex-network perspective enables us to see things
    in their wholeness, and to better understand how the kind of structural
    beauty emerges from local actions guided by the 15 fundamental
    properties, and in particular the differentiation and adaptation
    processes. The wholeness goes beyond current complex network theory
    towards design or creation of living structures.

    – A Mathematical Model of Beauty for Sustainable Urban Design: https://www.researchgate.net/publication/299337109_A_Mathematical_Model_of_Beauty_for_Sustainable_Urban_Design

    Abstract

    Christopher Alexander, widely known for his classic ‘A city is not a tree’ in 1965
    and his perennially best-selling 1977 book A Pattern Language, spent 30
    years on his most ambitious work of all – the four-volume magnum opus,
    The Nature of Order: An essay on the art of building and the nature of
    the universe (Alexander 2002-2005). In this book, he addressed the
    fundamental phenomenon of order, the processes of creating order, and
    even a new cosmology – a new conception of how the physical universe is
    put together. He argued that the order in nature is essentially the same
    as that in what we build or make, and underlying order-creating
    processes of building or making of architecture and design are no less
    importance than those of physics and biology. He discovered a new kind
    of beauty that exists in fine structure of space and matter, and
    subsequently put forward an entirely new way of doing architecture for
    creating beautiful buildings, streets and cities towards real urban
    sustainability. The new kind of beauty arises out of wholeness which is
    defined as a type of global structure or life-giving order emerging from
    the whole as a field of the centers. Based on this definition, I
    developed a mathematical model of beauty (Jiang 2015b) that helps
    address not only why a design is beautiful, but also how much beauty the
    design has. This presentation will draw my recent studies on geospatial
    big data, a new definition of fractals (Jiang 2015a), and the
    mathematical model of beauty in order to discuss sustainable urban
    design (Jiang 2015c, Jiang 2016).

    Til slutt Jiangs “beautimeter” fra i fjor.

    – Wholeness as a Hierarchical Graph to Capture the Nature of Space: https://www.researchgate.net/publication/272159333_Wholeness_as_a_Hierarchical_Graph_to_Capture_the_Nature_of_Space

    Abstract

    According to Christopher Alexander’s theory of centers, a whole comprises
    numerous, recursively defined centers for things or spaces surrounding
    us. Wholeness is a type of global structure or life-giving order
    emerging from the whole as a field of the centers. The wholeness is an
    essential part of any complex system and exists, to some degree or
    other, in spaces. This paper defines wholeness as a hierarchical graph,
    in which individual centers are represented as the nodes and their
    relationships as the directed links. The hierarchical graph gets its
    name from the inherent scaling hierarchy revealed by the head/tail
    breaks, which is a classification scheme and visualization tool for data
    with a heavy-tailed distribution. We suggest that (1) the degrees of
    wholeness for individual centers should be measured by PageRank (PR)
    scores based on the notion that high-degree-of-life centers are those to
    which many high-degree-of-life centers point, and (2) that the
    hierarchical levels, or the ht-index of the PR scores induced by the
    head/tail breaks can characterize the degree of wholeness for the whole:
    the higher the ht-index, the more life or wholeness in the whole. Three
    case studies applied to the Alhambra building complex and the street
    networks of Manhattan and Sweden illustrate that the defined wholeness
    captures fairly well human intuitions on the degree of life for the
    geographic spaces. We further suggest that the mathematical model of
    wholeness be an important model of geographic representation, because it
    is topological oriented that enables us to see the underlying scaling
    structure. The model can guide geodesign, which should be considered as
    the wholeness-extending transformations that are essentially like the
    unfolding processes of seeds or embryos, for creating beautiful built
    and natural environments or with a high degree of wholeness.

  • Tre nye bidrag av Dan Palmer om økologisk estetikk innen permakultur-design.

    – Christopher Alexander’s Challenge meets Darren J. Doherty’s Design Process: http://www.resilience.org/stories/2016-06-27/christopher-alexander-s-challenge-meets-darren-j-doherty-s-design-process

    – The Exceptional Case of Dave Jacke & Edible Forest Gardens: http://www.resilience.org/stories/2016-06-10/the-exceptional-case-of-dave-jacke-edible-forest-gardens

    – Christopher Alexander’s Neglected Challenge to Permaculture: http://www.resilience.org/stories/2016-06-01/christopher-alexander-s-neglected-challenge-to-permaculture